Ur Som hör boskapen till 1994

 

1 april

När World Trade center exploderade flög en kvinna ut ur sina högklackade skor.

2 april

Skar hål i de rika men magra damernas tajta byxor.

3 april

Smög omkring på Canal Street och stal pengar från svenska turister.

4 april

Befann mig i litterära kretsar. Ilsknade till. Minns ej över vad.

5 april

Reflekterade över att det som fordom var besvikelser numera är vardagsmat.

6 april

Tänkte på alla män i grå kostym jag ännu inte träffat och blev sorgsen.

7 april

Gick upp tvättade håret, gick och lade mig.

8 april

Gick upp tvättade håret, gick och lade mig.

9 april

Gömde mig i min tankes skogsbryn.

10 april

Människan äter. Så också djuren.

11 april

En man som somnat på tunnelbanan fattar eld.

12 april

Sålde mina bröst till förbipasserande främlingar. Fick bannor av min man.

13 april

Nej så här skulle det vara:

14 april

Enögda John tappade sitt porslinsöga på sjöns botten. Fick bannor av sin far.

15 april

Andra kvinnors urin.

16 april

Andra kvinnors urin.

17 april

Det man inte har på låren får man ha i huvudet.

18 april

Bestämde mig för att skalda.

19 april

Det var visst något som borde sägas om andra kvinnors urin, var det?

Om toalettsitsar på vilka det landar andra kvinnors kiss, ja?

Det var inte så att det handlade om blod eller att få andra kvinnors kön i fejan?

Nej – där hisnar tanken, deras kiss var det, deras kiss på

låren

när man lämnar toaletterna för livet.

På låren, när man vandrar genom städerna

Och byarna, styrkt av

de gamlas

de ungas

de trångsyntas

de vingligas

de livsdugligas

de gnälligas

de storbarmades

de barbröstades

de självbefläckandes

de slappmunnades

de svårtröstades

urin

Morton Street 67, New York 1992