Jag är krigare
jag är ensam
och jag älskar inte barnen

de trängde sig fram ur mitt inre
och jag lämnade dem att dö

de tillhörde aldrig mig
de var en sjukdom bara
en brist
hos den perfekta materien

Evigheten är min enda herre
den som tillhör honom
gnäller inte

jag skyller inte min tillkortakommanden
på frånvarande fäder eller gruppvåldtäkter

Jag åkallar inga högre makter
faller inte på knä
som terroristerna gjorde

Jag bönfaller ingen om
sammanhang där jag kan verka
i kraften av mitt fulla jag

Den som suktar efter världslig makt
men saknar rätt vapen ska dö

Brutna nackar på kalla fängelsegolv
Stora anspråk skrapade i blyerts på papper som sedan bränns
Ansikten som säljs som ikoner för människans diffusa frihetslängtan

Platsen- vad ska vi säga
om platsen?

klimatmässigt patetisk
vintrarna långa och gråa
regn slår mot fönster
kaffebryggare surrar i övergivna kök

De ekonomiskt hänryckta
har flyttat härifrån
den patetiska, gråa massan som är kvar
har gnällt i årtionden

”de e så bistert!
vart är glädjen och vart är färgerna?
de e en sån monokroni nuförtiden”

Jag lyssnar med ett slugt leende
Och krämar dem sedan
den andlighet de är beredda
att betala för

En liten sång från förr?
Ett slick mellan bena?

Krigarna i lumpor
säljer sina kroppar
och sina sånger
till högstbjudande

När jag vill ha roligt brukar
jag betrakta de gamla

Det är en stor tandlös massa
som hasar runt i tofflor
Jag ser dem i parkerna
Vid varuhusen, i bankerna
Jag hör deras skräckslagna förfrågningar
om pensionsfonderna, avkastningen

Deras små små röster krasar som de tunnaste äggskal

Jag ser männen som ägde aktiebolagen
och gav ut tidningar,
de som pratade sig religiösa om bredband
och ny teknologi

Jag ser kvinnorna
som satt i teverutorna och diskuterade
krigen som alltid påstods vara långt borta

Nedpissade och märkvärdigt högdragna
lallar de runt
Med bensår och dreglande
munnar uttalar de sina befallningar
som ingen
ids lyssna till
som ingen vill lyda

Avkomman bor där pengarna är
De skrattar bort sin medelålder
i Europas bankpalats och politiska korridorer

Avkomman rapar fett i kråset
Och skrattar gott åt de gamlas rop från norr

Familj
Kärlek
Vördnad

Det ekar tomt
små kycklinghalsar flämtar
små små skära tungor

jag är krigare
jag är ensam
och jag älskar inte barnen