Nu är det grus mot Valar i kvällningen.

I mitten av vägen som sällan används:
en gräsrand som får mig tänka kvinnosköte, vulva, pubes.

Vägen slingrar kilometer efter kilometer.
Det känns som den ska ta slut när som helst.
Jag kör i en kvart tjugo minuter.
Kommer det aldrig något hav? Har jag kört fel?
Men där är det, havet. Där är stenhus och två badande flickor
med varsin cykel slängd. Där är sol som strax går ner, där är hav
som dundrar sin aftonbön.
Röka cigarett och vända
Inte tänka på något särskilt

Plåtburken till Renault kör tillbaka längst med kvinnoskötet
Resan till havet smakade bättre än havet självt.
En orange varningslampa tänds i bilen.
Nåt i obalans månne? Är det föraren som avses?

En kvinna med gröna kläder står vid vägkanten.
Hon tar tafatt upp en kamera och tar ett kort på
terrängen i vilken renaulten
tillfälligtvis ingår.
Jag stannar och vilar.
Var är jag?
I gräs och klint
i sensommar
i sydvästlig vind

Små platta insekter kryper uppför mina ben
I busken bakom prassel och tissel
Gulblom vitblom och violett
gravitation och graviditet
Bunden till marken
bunden till dig till din vackra doft
vem du nu är
med ansikte vänt emot sol
emot försonings värma

Jag frågar egentligen för oss alla:
vad ska vi med dem till
om de inte älskar oss?
Jag klarar allt
även detta
och hem kommer man alltid
Jag kör tillbaka över vulvan från Valar.
Kvinnokroppen måste äta inbakad pizza.

II
Saffranspannkaka och salmbärssylt i solen på Holmhällars pensionat
Stället är fullt av kvinnor för här pågår en skrivarkurs.
Jag är i State forest och på Marthas Vineyard och på Gotland.
Identiska tallar och vindar och dofter
Kanske något färre skaldjur i vinden från havet, mindre sälta.
Och här finns inga skyltar om baked clames och fried shrimps

I fredags tog säsongen slut och hela Gotland stängde.
I går fick jag fara 2.5 mil för att få en varmkorv.
Vid havet var det, vad var det, jo mäktigt.
Jag satt i en perfekt pose med svart baddräkt invid en rauk eller dylikt.
Då kom tusen flugor och skulle dricka, vila, umgås på min kropp.
Det var bara att pallra sig till skogs
Eftermiddagssolen gör underverk.
Jag hörde någon nynna: “big dripping dick-horny man” på vägen upp från
havet.Och det var jag.

Kvinnorna påskrivarkursen får mig att tänka på personal inom kommunal
förvaltning. De diskuterar boken “Skimmer” av författaren Göran Tunström.
Jag tjuvlyssnar.
“Coca-colan bubblar brunt som negerhud i halsen. Det doftar alg och vallmo
En gul fjäril, vallmons ytterst avlägsna kusin, flaxar rådvill åt sydväst.
I skogen hörs hostningar från kvinnor som tar kisspaus eller gnider sig mot
krumma tallar.”
Fan, de är ju duktiga!
Högre än såhär når inte sommaren i år.

Den knubbigt blonda flickan i kiosken slamrar med kristall och vitt
porslin.
Jag får en påtår och drar sedan vidare i renaulten. Nu finns det bara ett
norrut.
En kilometer söder om Hamra talar jag med evigheten i en tuvas skepnad och
hon tar i för kung och fosterland och ropar: Ha förtröstan!
Fem svanar guppar förbi utanför kusten och svanhonorna skriker:
-Vi hade det inte heller så jävla lätt, flicka, men inte sjönk vi för det.
Bit i hop bara, barnet kommer du att älska som det vore ditt eget!
De retas svanarna, jag ser deras nöjda miner
-Vad dåmitt eget? Jag skriker mot vinden
Men de bara skrattar och simmar vidare norröver mot fyren.

Kaolin göra lera i barndom där regnet droppar storkulor i närbild
Aldrig att jag ville komma ut från barndoms gömsle
men barnen inuti mig drog mig ut i skogen för att jaga räv som föda.
Sierskan frågar den det växer i?
Älskar du?
Det gör bara ont, svarar rådvill.
Vill inte lägga kärlek i kalla bo där smekning saknas.

Den gamla säger:
-Inte ska du stå och skrika efter blommor i en bokaffär, då skriker du dig
hes.
-Men om det är blomma jag vill?
-Plantera frö, tala vackert om det som är, inte det du saknar.
-Böcker om blomma, inte blomma självt.
-Tala vackert om det som är.

©Jenny Morelli Augusti 1998