Jag är på väg till Stora Mossen där min älskade bor.
Jag har ingen bil men hon är tjock.
Snart får jag hemmagjord pizza.
Ingen kan se hur lycklig jag är.
Mycket snart är jag framme.
I hennes blick ska jag vila.

En medelålders knubbig man sitter på tunnelbanan med en väska med ett bowlingklot.
Han ser väldigt nöjd ut, har kammat till frisyren över flinten.
Det är torsdagskväll.
Du ger honom en kvinna i Stora Mossen.
Du skriver och är väldigt nöjd.
Du skickar dikten till Metros dikt tävling i din döda farfars namn: Harry Svedberg.
Du vinner inte.
Din förra kille vinner.
Du börjar fundera över vad som krävs av ett stycke poesi.
Du slutar aldrig att fundera.
Det är bra.

1995